Så var det dags att åter ställa in siktet på Oslo för premiären där av CIRKUS ARNARDO. Cirkusen rår ju inte för det, men Oslo är nog Europas värsta huvudstad att ta sig fram med bil i. Och det beror inte på om man kör med liten bil eller en husbil. Som om det vanligtvis inte skulle vara nog med det som det är, så brukar alltid tillkomma några extra gatureparationer eller avstängningar. Jag har lärt mig vägen till parkeringsplatsen vid Munchmuseet  där cirkusen ligger, men har ändock varje år fått ta en eller annan gata runt. I år tänkte jag köra efter GPS:en. Det var fel. Den visade trots allt in mig på den sista gatan före parkeringen, men hade missat att det i änden fanns en bom. Så det var bara att snurra runt lite innan jag kom fram. Parkerade som vanligt framför staketet till höger och gick för att säga hej  till ledningen. Arbetet på tältet pågick för fullt. Cirkusen har alltid en resdag in till Oslo då det verkligen behövs transport- och byggmässigt. Sen ligger de där i tre veckor (!). Med välfyllda tält! De startar alltid på en torsdag och kör fredag med mycket publik för att så på första lör- och söndagens vardera två föreställningar ha knökat med folk. Fullt alltså och mer än det. Jag brukar stanna några dagar och se ett antal föreställningar för att riktigt insupa atmosfären och artisteriet. Och i år var det en hel del i programmet  som tilltalade både mig själv och publiken. En ny clown, trevliga djur, trolleri och akrobatik och fantastiska luftnummer och en formidabel lindansare plus ett par elefanter. Jag har för vana att alltid gå runt bland cirkusens och artisternas vagnar och bilar. Alltid lika fascinerande. I år var det väldigt stora bostadsvagnar och kraftiga lastbilar. Som exempel den stora  eleganta trailern till elefanterna och dragbilen till den. Ett synintryck som gör reklam för cirkus.

Som för det mesta fanns även dessa töntiga djuraktivister inför premiären i Oslo.
Men de får enligt polisen ställa sig på kanten av parkeringen. I år upptäckte jag
flera av dem bära läderskor och läderjackor !!!! Men det som tog priset  var att
två av dessa aktivister dessutom hade hundar i band. Dessa stackars hundar fick
stå i nästan en timma med sina bara tassar ovanpå en snöhög. Gissa om de frös.
Sen har dessa djurtokar mage att klaga på cirkus. De kan gå och dra nåt
gammalt över sig eller nåt ännu värre. NOAH och allt vad de heter, ni är löjliga!
Eller åtminstone leva som de tycker andra bör göra.
 
OK, över till föreställningen vilken som vanligt började med den eminenta orkestern under ledning av Edward Tyburski. Dom har varit med i många år nu och kan allt vad som behövs av en cirkusorkester. Årets nya clown MATHIEU inledde med att dirigera orkestern och publiken på ett lagom sätt för att få igång programmet. MICHAEL OLIVARES kom först, en mycket bra jonglör med både bollar och klubbor. Bollar vars storlek var från fotboll till pingisboll (i munnen). Han var snabb, han sparkade upp klubbor både två och tre samtidigt (!) och var dessutom en hejare på bumeranger, ja de var till och med fyr-bladiga. Det var riktigt kul att se dessa flyga runt i tältet, ja en till och med landade på hans huvud och fortfarande snurrande. Därpå följde YVONNE LÜBBEN ridande högskola på sin häst Alta Escuela. En 'tung' häst som kunde konsten. Omedelbart därpå presenterade hon sina amerikanska miniatyrhästar med lång vacker man och fantastiska svansar. Det var en gedigen dressyr med välspringande hästar vilka också precis samtidigt ställde sig på bakbenen. Elegant. Sen blev det trolleri med vicedirektören, alltså sonen ARE & PAOLINA ARNARDO vilka presenterade tre illusioner till publikens förtjusning och förundaran. Jag satt bakom personal från tyska ambassaden och där diskuterades det livligt hur de bar sig åt. Bra att också direktionen visar vad de kan i manegen. Nästa nummer var DUO BOLDIA ett akrobatpar med vackra och starka konster. De följdes av DEA & MACHAEL OLIVARES i strapetz, alltså band i tältaket från vilka de gjorde olika kombinationer. När hon hängde i ett knä i strapetzen och hade en strapat om halsen i vilken han hängde och roterade i full fart, ja då tände publiken till stora applåder. I sanning ett fint nummer. Sen var det PAUS och pausen hos Arnardo är aldrig över 15 minuter, snarare bara 11-12 vilket ibland kan bli för kort. (OK, men hellre det än svenska pauser typ 25-30 minuter). Inledde andra avdelningen gjorde Mathieu,  clownen med klockspel innan den formidable lindansaren NICOL NICOLS gjorde entré och på den spända linan gjorde han piruetter, fotbyten, hopp och ett jättehopp genom en ring med knivar fastsatta runt ringen. Det hoppet tände publiken och när han sen satte en baklängesvolt på linan då brakade det lös på stolar och gradin. Tyvärr lyckades han inte premiärkvällen med fram-länges volt. Det är ju, som alla vet (hoppas jag) betydligt svårare att göra en framlängesvolt efter som man inte ser linan förrän man står på den. [Dagarna efter premiären satte han även framlängesvolten). Det var verkligen en duktig lkille. Han liksom de andra artisterna var unga och fräscha och verkligen framåt. De har många år i branschen att glädja sig åt och att glädja publiken med sina konster. Efter linan kom så alla de trevliga djuren tillsammans med EDI LAFORTE. Det var en fröjd att se hans glada samspel med hundar, katter, getter. änder och att se hur lättsamt och lekfullt han framförde dem alla.  Mathieu, clownen, (som haft ett flertal framträdande med olika tricks mellan andra nummer), kom så med sitt eget stora, filminspelning tillsammans med folk ur publiken. Han hade ett generöst sätt att tilltala de medverkande och alla trivdes, inte minst de bland publiken. Sen kom ytterligare ett höjdarnummer, Arnardo har nämligen TVÅ luftnummer. Denna gång var det DUO BOIACHIN med otroliga kast och saltomortaler högt uppe under tälttaket  och mer än en gång hickade man till när damen for runt i luften. I sanning otroligt bra. Som vanligt hos ARNARDO skall det vara elefanter i programmet, så också denna gång då  CHRISTIAN och ALEX GÄRTNER kom med sina två verkligt bastanta elefanter och de satte punkt för föreställningen där bara finalen återstod. Ett blomsterhav belönades familjen Arnardo med och flera var de barn som överräckte presenter till ARILD.  Cirkus Arnardo i Norge är ju måste för många familjer och de flesta har ju vuxit upp med Arnardo. Denna deras 63:e säsong kommer att bli ett triumftåg genom Norge och publiken får verkligen full valuta för biljettpengen. Och inträffar det inte förr så åker jag i alla fall till Oslo-premiären nästa år igen. Snö eller ej.         
 


DUO BOLDIA

    

                                              NICOL NICOLS
 


OLIVARES

 

 

 

TILLBAKA  TILL   NYTT